Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

125.5m FM

Pacquiao vs cotto invagningen

opinion

Sedan dess har motgångarna kommit hand i hand:. När Cotto nu möter Foreman, har han en möjlighet att Pacquiao vs cotto invagningen nytt liv i sin falnande karriär. Han är fortfarande ett stort namn bland New Yorks många puertoricaner, och har hittills varit en bergsäker publikdragare.

I ringhörnan har han den välrenommerade och legendariske tränaren Emanuel Steward, som med all säkerhet poängterat vikten av tålamod med Foremans rörliga boxning. Foreman är snabb, och har ett betydande övertag i såväl längd som räckvidd.

Cotto vs Foreman Det är...

Men Foreman besitter ingen verklig punch, och han har aldrig mött någon i Cottos klass. Cotto är en i grunden offensiv boxare som skär av ringen, slår tungt och hårt och är betydligt mer teknisk än han får erkännande för. Jag föreställer mig att Foreman, som med sin israeliska bakgrund sannolikt kommer att ha ett hyggligt stöd från en hel del av New Yorks stora judiska befolkning, inledningsvis håller sig på avstånd, är på tå och måttar in och bearbetar Cotto med långa, raka slag.

Om Foreman inte slår upp Cottos ganska sköra ögonbryn, tror jag dock att Cotto efter tre-fyra ronder kommer allt närmare, att det i Pacquiao vs cotto invagningen blir en hel del punch-outs på halvdistans där Cotto träffar både kropp och huvud med framförallt sin vänsterkrok, och att Foreman efter det försöker återetablera sin rörliga distansboxning, men inte har kraft och ork. Någonstans mellan rond 8 och 12 kommer Cotto att ha malt ner Foreman, som inte står tiden ut. Andre Ward stod för en mindre skräll när han i första omgången av Super Six övertygande besegrade favoriten Mikkel Kessler.

Natten till söndag, svensk tid, möter han i andra omgången Jermain Taylors ersättare Allan Green. Vare sig Ward, 26 år med meritlistan 13 via knockouteller Green, 30 år med meritlistan 20 via knockoutär etablerade namn på toppen av proffsboxningens pyramid.

Båda har dock en genuin skolning bakom sig, med långa och välmeriterade amatörkarriärer, som i Wards fall resulterade i USA: Green har fler matcher i bältet, men Ward har genom framförallt Kessler mött det mer meriterade motståndet — och svarade åtminstone vid det tillfället upp mot tillfällets tyngd.

Som boxare är båda tekniskt väl skolade, men med en Green som förlitar sig mer på powerpunching och sålunda också är defensivt öppnare.

Ward är slug, jobbar från både distans och halvdistans och stör gärna motståndarens rytm genom att efter sina serier gå in nära och låsa i clinch. Han växlar ibland stance till Pacquiao vs cotto invagningen, och avlossar därifrån en tung vänster. "Pacquiao vs cotto invagningen" har visat att de kan gå full matchtid, utan att tappa sin boxning, med rutin från mellan 10 till 12 ronder.

Normalt skulle jag, baserat på Wards teknik, snabbhet, intelligens i ringen och vana att allt som oftast arbeta fram poängsegrar, tippa en poängseger efter 12 ronder.

Ward har inför matchen visat tendenser till att tycka genuint illa om Green, som enligt spelets regler fällt en del plumpa kommentarer såväl som boostat sig själv, och inför ett solitt hemmastöd i Oakland tror jag att Ward kommer att gå ut hårt, tidigt rubba Green, och ivrigt påhejad göra allt för att avsluta kvällen så tidigt som möjligt. I Andre Ward tror jag att vi har en av sportens kommande superstjärnor, och jag tror att såväl matchen mot Kessler, som denna match — och även kommande fighter i turneringen — blir det som definierar hans karriär och hans framtid.

Ward ägnar sig dock inte åt huvudlöst sluggande, utan måttar och precisionsskjuter och håller sig Pacquiao vs cotto invagningen utom träffavstånd, rör sig ömsom snabbt in på halvdistans och träffar där med snabba uppercuts och krokar. Ward på KO mellan rond Juan Manuel Marquez och Juan Diaz. Både kommer från förluster; Marquez blev helt avklädd mot den större, snabbare och tekniskt överlägsne Floyd Mayweather, dock i en viktklass han tidigare aldrig rört sig i, och Diaz förlorade på poäng mot Paulie Malignaggi efter att dessförinnan ha fått en ifrågasatt Pacquiao vs cotto invagningen mot samme man.

Diaz var en gång, för inte så länge sedan, ett namn på uppåtgående, med en offensivt lagd stil som vann honom många anhängare. Diaz saknar dock den förödande slagkraft som är en förutsättning för att bli framgångsrik som en offensivt lagd slugger, vilket i sig också är en stil som tarvar mycket av sina utövare och garanterat leder till förkortade karriärer. En fighter som Diaz blir, vanligtvis, förbrukningsvara tämligen fort.

Mayweathers tidgare motståndare, inklusive Manny...

Marquez har mer löd i nävarna, mer boxning i kroppen och helt enkelt en helt annan typ av Pacquiao vs cotto invagningen. Han är en slug fighter som i viss mån kan anpassa sig under matchernas gång, men som heller inte backar att stå på inside eller halvdistans och byta läder.

Marquez torde, vid 36 och efter många tuffa fighter mot män som Barrera och Pacquiao och just Diaz, börja närma sig karriärens solnedgång. Summa sumarum ser jag ändå en fight framför mig som inte är särskilt olik den förra, med en Diaz som gör det han gör; kommer framåt, och en Marquez som inledningsvis backar upp, svarar, och med sin uthållighet, sin "Pacquiao vs cotto invagningen" mentalitet och sin hårdare punch sakta vänder momentum till sin fördel och, återigen, avslutar matchen innan klockan klämtat för tolfte ronden.

Jag tror inte matchen till fullo klarar av att leva upp till förväntningarna som skapades av förra årets klassiska holmgång, även om den helt säkert blir underhållande och ger valuta för pengarna.

Jag ser ett aningen snabbare förlopp, delvis för att Diaz bär med sig utgången från Pacquiao vs cotto invagningen matchen, och eventuellt slaknar när han känner historien upprepa sig. Diaz ter sig därtill, av tidigare anförda orsaker, som en vid 26 år redan gammal fighter.

Det mesta talar för Alexander. Förutom förnämliga boxningsegenskaper, en tio år yngre kropp, en hemmavänlig atmosfär och domare som, likt alla människor, kan påverkas av det faktum att de vet vem den förväntade framtida stjärnan är. Så ser det i förstone i alla fall ut. Men Kotelnik är inte vem som helst. Ukrainaren har gedigen amatörbakgrund som borgar för inskolad kunskap, med ett olympiskt silver som inte oäven merit. Han tillhör den där skaran boxare från öst som inte är det minsta främmande för att fajtas i främmande, ibland fientliga, miljöer, och har beträtt ringar i sitt adopterade hemland Tyskland likväl som Ungern, Storbritannien och Frankrike.

Det som kan se ut som en blivande stjärnas fördel, kan med hjälp av en rutinerad räv lätt förvandlas till en mentalt nedtyngande nackdel. Det vet Kotelnik, som faktiskt har redskapen att utgöra ett potentiellt hot mot Alexander. Till skillnad från Amir Khan kommer nämligen inte Pacquiao vs cotto invagningen att nyttja ringen på samma sätt. Han kommer att vara tillgänglig för Kotelnik. Samtidigt kommer den tekniske, hale amerikanen inte att agera overksam slagpåse; han kommer bara att vara närmare, att ta fighten till Kotelnik, och möjligheten finns att den unge och den gamle därmed bjuder publiken på en riktigt intressant drabbning.

En Alexander ivrig att visa sin hemmapublik var skåpet ska stå kommer sannolikt att snart leverera en och annan serie i svärmar, vilket får högljutt gehör, men på det stora hela ser jag en aningen trevande inledning under de första ronderna, varefter matchen lyfter mot mittenronderna, när intensiteten ökar och Alexander sakta jobbar in sig i ett momentum där hans större rörlighet och snabbhet bygger upp en allt större poängledning. Alexander må ha sänkt Juan Urango, men jag tror Kotelnik kommer att stanna framför honom hela kvällen, och kanske till och med bjuda upp till en sista tango i de avslutande ronderna.

Det kommer inte att räcka.

Artiklar från Isak Ersholt

I en fullt godkänd match av svår valör får Alexander Pacquiao vs cotto invagningen att han räcker till även mot de skolade, tänkande boxarna med käkar av granit, och plockar hem en välförtjänt men inte särskilt stor poängseger via UD.

Det fanns en tid när Jack Dempsey drog åskådare till sin titelmatch mot Gene Tunney, och diskussionens vågor gick höga i veckor dessförinnan bland hamnarbetare, gruvjobbare och järnvägsrallare.

Jack Dempsey var så stor att allmän depression utbröt när han slutligen detroniserades. Det fanns en tid när en hel värld — ja, en hel värld — följde Muhammad Alis försök att välta den oslagbare, fruktade mördarmaskinen George Foreman — och om vilken barn skrämdes med att han kunde slå av såväl motståndarnas ryggrad med sina kroppsslag som spräcka sömmarna i sandsäckar — i afrikanska Zaire, och bakgrundstexten med svart frihetsrörelse och konflikten islam vs kristendom gav det hela en stark politisk och religiös betydelse.

Ali vann, och bortsett från en minoritet av kristen amerikansk höger jublade en hel värld åt sin hjältes dåd. Med det vill jag säga att det fanns en tid, när titeln tungviktsvärldsmästare verkligen var det mest imposanta som fanns att erövra.

Att vara tungviktsvärldsmästare var mer än att bara vara ännu en idrottsstjärna. Det var liktydigt med att vara en världsmedborgare, känd överallt, fruktad överallt, välkommen överallt. När Wladimir Klitschko i morgon sätter sin titel på spel mot nigerianske amerikanen Samuel Peter är det i en match som förvisso är väl så omskriven i boxningsvärlden, men…få dags- och kvällstidningar utanför Tyskland har offrat något bläck på historien, de stora TV-kanalerna håller sig kallsinniga och låter ESPN3 sköta live-täckningen, och mannen och kvinnan på världens alla gator är förmodligen oerhört ovetande om eventet.

Det är inte Wladimirs fel. Visst, han är inte den mest elektriske mästare vi sett, och Pacquiao vs cotto invagningen, han kör med säkerhetsbälte på många, långa enstaka vänsterjabbar, binda upp motståndaren, trycka bort motståndaren, många, långa enstaka vänsterjabbar, en och annan kombination, och så vidaremen framförallt har han och Pacquiao vs cotto invagningen Vitalij i så många år varit så totalt dominanta att tungviktsdivisionen mer påminner om en ekande sal av bristande framtidsutsikter än en svettig källare packad med spännande utmanare.

Det har, under flera år, inte funnits någon reell utmanare i sikte. Kanske hade det varit Pacquiao vs cotto invagningen, om Wladimir i sig hade bjudit upp till dans och förvandlat sina matcher till tempofyllda knockoutfester där han med glödande ögon jagade sina opponenter likt små harar från ringstolpe till ringstolpe. Det är ju, som vi vet, sånt som får publik att bänka "Pacquiao vs cotto invagningen" och skribenter att gå i spinn.

Men nu är det inte sån Wladimir är, och i kombination med att hans utmanare de senaste åren har varit lika chanslösa som James Toney mot en brottare har intresset för tungvikten pö om pö runnit ner i slasken.

Någon som tror att Floyd Mayweather och Manny Pacquiao skulle varit den potentiellt största matchen om vi samtidigt haft en prime Mike Tyson och prime Evander Holyfield att utmana jättarna från Ukraina?

Så medan boxningsvärlden sörjer, lider av abstinens från Pacquiao vs cotto invagningen tid då tungviktstiteln var titeln och längtar efter att någon, vem som helst, äntligen ska komma med lite drama och action och förvandla dess lunkande titelmatcher till explosiva knockoutfester, så fortsätter de lättare viktklasserna att spotta ur sig kvalitetsmatcher, och de tyska boxningsfansen att jubla åt sina adopterade hjältar från Ukraina.

För i Tyskland råder ingen kris för tungviktsboxningen. I Tyskland fyller vem som helst av bröderna Klitschko vilken fotbollsarena som helst, till sista stol.

gå upp hela två viktklasser...

Så blir det även i morgon. Cirka 45 själar kommer att bänka sig för en förväntad uppvisning av Wladimir. I andra ringhörnan står en man som enligt vissa är 30, enligt andra är 35 och enligt några än äldre. Ingen tycks riktigt veta, utom möjligen Samuel Peter.

Det vi vet är att han genom åren visat upp ett antal olika ansikten, men med tiden mer än någonting annat sett slö och enahanda ut, men med fortsatt förödande slagkraft i nävarna. Och det är där hans möjligheter ligger. Där, och i möjligheten att Wladimir efter så lång och total dominans faktiskt börjar tappa lite av sin motivation inför matcherna. Peter har genom åren mött ett antal erkända namn i en historiskt tämligen blek era av tungviktsboxning, och däribland besegrat Jameel McCline, Oleg Maskaev och två gånger en uppblåst James Toney.

Han har självklart,redan mött Wladimir, och förlorade trots tre nerslagningar av Pacquiao vs cotto invagningen klart på poäng. När han sedan inom loppet av fem månader först bankades ihop av storebror Vitalij och sedan av Eddie Chambers, tycktes sagan vara all.

Inga namn som meriterar för en titelmatch i tungvikt, direkt. Bellamy, till exempel, kom till match mot Peter med åtta raka förluster, varav fem på knock.

Knappast det bästa sättet att slipa Pacquiao vs cotto invagningen inför ett möte med tungviktskejsaren.

Såväl örfilen under invägningen som...

Men å andra sidan var aldrig Peter påtänkt som första namn. Men i en värld som ser de flesta utmanare springa som harar så fort de erbjuds en möjlighet Pacquiao vs cotto invagningen försöka erövra titeln — Haye började pladdra som en vettvilling om hur plikten tvingade honom att ta sig an Audley Harrison, och Povetkin ursäktades med allt från svagt hjärta till att han helt enkelt inte var redo — och som i övriga ser namn som redan besegrats av bröderna Klitschko, återstod inte mycket annat.

Och till Peters heder ska sägas att han nu kommer till match i betydligt bättre fysisk form än han visat de senaste åren. Så en sak talar för Peter, och det är den klassiska historien om hur en fullständigt otippad utmanare, till råga på allt ersättare till en annan otippad utmanare, kommer till fight mot en hyllad och hissad mästare, som på hemmaplan förväntas gå ut för att hålla uppvisning inför sina exalterade supportrar, och förstör festen genom att dra fräcka vitsar och kasta in sina sömnpiller till slag.

Det skulle väcka och chocka en slumrande tungviktspublik, och samtidigt bara följa någon egen slags boxningslogik. Men i väntan på det, ser jag inget annat än att Wladimir enligt gängse modell maler ner sin motståndare med tunga, raka slag, och domaren vinkar av den ensidiga misshandeln under Pacquiao vs cotto invagningen andra hälft. Ja, här är jag ute på djupt vatten, mot bakgrund av min bristande kunskap om årige Mora Men några saker kan slås fast: Som vinnare av såpan The Contender kan han hantera medial uppmärksamhet, som vinnare av tjugotvå matcher men endast via sex knockouter är det näppeligen någon dödlig puncher vi talar om, och med erfarenhet Pacquiao vs cotto invagningen möten med bland annat Vernon Forrest har han faktiskt vistats i ring med motståndare av klass redan innan nattens möte.

Och sin längd till trots, Pacquiao vs cotto invagningen han mindre räckvidd än sin väntande motståndare. Med det sagt så är givetvis Mosley en helt annan typ av boxare än den tragiskt hädangångne Forrest dödad i samband med väpnat rån Med det sagt är det också ovisst i vilken mån räckvidd alls spelar någon roll.

Mosley är inte typen som står på utsidan och plockar pinnar med smattrande jabbar. Mosley kommer in, nära, och svärmar lika envetet som en fluga på en sockerbit. I min nyligen publicerade betraktelse över Mosley tyckte jag mig — liksom många andra — kunna dra slutsatsen att Mosley alltid haft svårt för boxare som boxas, som inte ger honom utrymmet att svärma, som rör sig i sidled och cirklar åt olika håll, som bryter hans rytm och stör honom med sina jabbar.

HBO:s Cotto vs Pacquiao 24/7avsnitt...

Mosley mår kort och gott bra av att få jobba in sig i sitt momentum, där han är en fruktansvärd motståndare. Stör honom, så att maskineriet hela tiden hackar och kugghjulen inte hinner snurra igång — ja, då har han tenderat att bli en frustrerad fighter som famlar efter svar.

https://nyheterse/sport/fler-svenskar-till-appt-final-i-sydney https://nyheterse/sport/pacquiao-vs-cotto-invagningen. Cotto vs Foreman Det är "make or break" för puertoricanen Cotto. Han misshandlades grundligt av Manny Pacquiao, i en match som borde ha . Vid invägningen skickade Antonio Margarito iväg vågen till strax under 70 kilo, och. HBO:s Cotto vs Pacquiao 24/7avsnitt 2I "Boxning Videos".

Video från invägningen Manny Pascquiao-Miguel Pacquiao vs cotto invagningen på NyheterseI "Boxning.

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde